I lördags firades morsdag i El Salvador och familjen var fin nog att gratta mig med även om bebisen inte är född än, vilket min sambo kommenterade onödigt nog. Det är nog bara ett sätt att komma undan gåvor just den dagen skulle jag tro. Det kändes riktigt fint, vi gick samtidigt in i vecka 25 vilket också känns lite skrämmande. 15 veckor kvar och vi har vår bebbe i famnen… Helt otroligt och underbart. Morsdag är något som alltid varit viktigt för mig då jag älskar att uppvakta min fina mamma och jag måste erkänna att det kändes lite tufft att inte få vara hos henne på morgonen och väcka henne med frukost på sängen, älskar min mamma så mycket. Över allt annat på jorden, min absolut bästa vän och det känns sjukt att JAG ska bli mmamma nu! Kan fortfarande inte förstå det ibland, men sen sparkar bebisen och påminner mig om att han/hon verkligen finns där.
Idag tror jag faktiskt att min graviditet var mycket mer synlig än förr. Jag fick många leenden och fick för första gången gå före någon som inte var min vän eller släkting i toakön. Jag börjar bli riktigt stor och igår la jag märke till min första bristning. Jag reagerade mycket starkare än vad jag trodde att jag skulle göra. Blev lite ledsen, men försökte tänka positivt sen då det ändå handlar om mitt barn. Jag kan se ut precis hur som helst så länge mitt lilla hjärta mår bra!
Senaste kommentarer